Sprickfärdig
Jag hade en otroligt bra dag på praktiken idag, en riktigt underhållande dag! Det visade sig att det fanns en maskin där som räknar ut hur mycket kroppsfett man har, så den roade jag mig med i några minuter. Jag består av 15,8 % fett, vilket motsvarar 7,5 kg. Inte mycket det inte.
Fy, det känns som jag håller på att spricka. Har vissa känslor som bara vill ut, ut, ut! På tal om känslor, jag träffade på Camilla i måndags och tog tillfället i akt att äntligen få reda på vad som egentligen har hänt i hennes liv sedan vi sågs sist. Hade bara hört en massa uppgifter från Sara om att hennes syrra har börjat träffa en viss kille. Så nu är jag äntligen lite mer insatt i situationen!
Jag drog en fin parallell mellan killar och skor när vi pratade i alla fall. Jag berättade om mitt problem med att hitta vinterskor. I flera veckor har jag letat efter de perfekta skorna och jag hade en ganska klar bild av hur de skulle se ut. Det skulle vara ett par stövlar som var snygga, sköna, varma och vattentäta. Ingenstans hittade jag ett par skor som uppfyllde alla mina krav. Så plötsligt en dag så satte en expedit ett par uggs framför mig. Sådana skor som jag aldrig ens funderat på att skaffa förut, knappt ens skänkt en blick. Men det slutade med att jag kom hem med just ett par sådana skor. Inte alls vad jag hade tänkt mig från början, men så underbart sköna och varma att det inte gick att låta bli att köpa dem!
Lite så är det ju med killar... Man har ett ganska bra hum om vad man letar efter för typ av kille, men så visar det sig att den man sedan väl faller för är en helt annan typ. Det kan även bara vara en liten detalj, som hårfärg, längd m.m. Men det som jag försöker säga är i alla fall att man ska släppa alla krav för annars kommer du kanske gå miste om en underbar person, endast för att någon punkt inte stämde med vad du letar efter.
Modell för en dag
På kvällen blev det club med Sara. Rätt misslyckat, men hey, första gången ju, haha!
Swoosch..så var ännu en praktikvecka avklarad!
Veckan har gått hemskt fort, men den har varit den bästa på länge. Idag på praktiken har jag fått servera posten som hade en stor och fin lunch i våra lokaler. Älskar att servera! Igår fick jag hjälp av en snäll man, som gick och pratade i mobil, att komma ut genom dörren i entrén. Jag gick och drog en tung vagn och han var snäll nog att hålla upp dörren åt mig! Tog ett tag innan hjärnan kopplade vem det var som just hade hjälpt mig: Felix Herngren! Blev lite chockad.
Träffade Sanna på väg hem idag! En glad överaskning att se henne på centralen. Det tog dock ett tag innan jag lyckades fånga hennes uppmärksamhet. Vi satt vid två udda personer på tåget. Mannen bredvid mig satt och spelade datorspel hela vägen (skulle gissa att det var WoW eller något liknande) och tjejen bredvid Sanna satt och kollade på modellbilder av sig själv. Grymt snygga bilder, men de var inte lika henne alls. Hon såg mer ut som ett vrak än en modell. Förlåt, men hon borde nog börja äta lite mer och vila upp sig lite.
Sanna döljer något för mig! Och Max verkar på något sätt vara inblandad dessutom! Blev så himla nyfiken men fick inget ur henne alls. Suck. Det enda hon sa var att jag kommer få reda på det så småningom. Ahhh, varför gör hon så här mot mig?!
"Din sjukt heta lilla nörd" blev jag kallad i veckan. Tyckte det var en väldigt komisk komplimang, om man nu kan kalla det för det.
Snöskoj och porttrubbel
Hade världens underbaraste eftermiddag igår. Eller hela dagen var egentligen lyckad. Efter spanskan mötte Elin upp mig i skolan och vi åkte hem till mamma tillsammans, jag hade nämligen lyckats övetala henne att sova över där! Vår plan var att ta vara på snön så efter middagen stack vi ut. Yihaa, vi blev fem år på nytt! Vi byggde Klas-Niklas (en snögubbe), lekte harar (jädrar vilka smärtor i låren jag har idag!!), blev förföljda av två småungar som ville ha snöbollskrig mot oss. Och ja... bara låg ner och kollade upp mot stjärnorna. Mäktigt.
Vi var borta ett tag så när vi skulle hem igen hade porten låsts för kvällen. Vi fick då försöka få kontakt med mamma (ingen hade med sig mobil). Jag hoppade upp på Elins axlar och hon vinglade fram mot husväggen. Jag knackade på fönstret och voilá så var en portöppnare fixad! Två grannar skulle dock in samtidigt som oss så vi hade inte behövt göra vårat lilla cirkustrick. Men det roade i alla fall grannarna som skrattade åt oss, kallade oss gulliga och sa att det var tur att vi inte bodde på tredje våningen.
Det var så hemtrevligt med Elin i lägenheten en vanlig vardag. Det måste vi göra om!
Nu lägger jag denna dag bakom mig
Har ett stort, ömmande blåmärke på benet efter att ha tappat ett marmorbord på benet idag. Det gjorde grymt ont, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för att...ja, det var ju gjort av marmor som sagt var. Och psykiskt på grund av den blick jag fick samtidigt.
Fotbollsgalan kan nog rädda mitt humör lite i alla fall. Jag fattar inte hur Petter jämt lyckas var med när de visar klipp från den gångna säsongen. Inte mig emot i och för sig, men vet inte hur många år i rad de har visat honom på tv nu.
L-O-V-E
Jag jobbade på praktiken i fredagskväll. Det var så sjukt kul, går inte att beskriva på något annat sätt! Har aldrig haft så kul när jag jobbat förut. Så fick jag någon hyper-social-knäpp också vilket inte försämrade kvällen alls.
Igår var det födelsedagskalas hos Elin som gällde, med hela härliga släkten Pettersson!
Det var en kort sammanfattning av min helg!
Över ett halvårs väntan kvar...
VM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark är inte förrän 6 juni nästa år!
Jag som verkligen såg fram emot att snart få gå på min första landslagsmatch.
Tack till alla er som trott på mig genom åren, jag hade aldrig klarat det utan er
Usch vad slut jag är. När jag och Matilda äntligen släpptes fria från veckans enda lektion så var vi mer lika zoombies än vanliga människor. Skönt att Lillemor åtminstone lät mig ligga på golvet och jobba första timmen. Det var något nytt, haha. Ibland är det skönt att bara vara två personer i klassen, det ger lite mer frihet. Lillemor får till sådana störtsköna kommentarer mitt i allt ibland. Jag höll på att börja gapskratta när vi läste i spanskaboken och hon plötsligt säger: Nu går vi bakåt som kräftan (vi skulle hoppa tillbaka ett stycke i boken).
Jag gillar tisdagar. Praktik halva dagen och skola halva. Dessutom får jag ju träffa Matilda också! Fast dagen är även den mest ansträngande. Man blir både fysiskt och psykiskt utmattad. Vi lyckades träffa på en massa folk i skolan idag. Mandus (som jag knappt kände igen eftersom jag aldrig sett honom i glasögon förut!), Maria, Natta och en hel drös med henne och sedan fick Hanna nys om att vi var i skolan och kom upp med Sandra för att få träffa oss för första gången sedan skolavslutningen i 2:an! Jisses, blev nästan ihjälkramad av Hanna! Så när jag fyller 18 så ska vi visst ut på krogen allihopa, weee.
Det fanns inte mycket att göra på praktiken idag heller. Fick förresten reda på att Sandra ska praktisera där efter jul! Jag vandrade mest runt idag, på alla våningar (3-7) och fixade vad som behövdes i köken m.m. Har hunnit snacka med en hel del gäster dessutom, alltid lika kul!
Jag hittade en talarstol i ett rum färdigmöblerat för ett konferensmöte. Kunde inte låta bli och ställa mig där bakom. Så jag låtsades att jag just vunnit Diamantbollen och stod där och höll mitt tal. Jag tackade vänner och familj (klassiskt) och första fotbollslaget. Sara och Stefan fick ett särskilt tack eftersom det var de som på sätt och vis satte igång min fotbollskarriär. Så fortsatte jag om ditten och datten. Som avslutning tackade jag alla svenska fans för att de gjort damfotbollen lika stor som herrfotbollen och för deras stöd när vi inför fulla läktare hade tagit VM-guld (jag hade gjort avgörande målet såklart).
Haha, det var skitkul! När jag gick där ifrån kände jag sådan enorm lycka och kick. Jag trodde nästan själv på mina ord.
Dagens lärdom: Kvinnan ovanpå hissen som pratar på varje våning låter inte klok på engelska! (Fjärde våningen, fåfh flåå). Fast jag älskar fortfarande när hon säger: Hissen går ned, going down (Jag: ahhh, we're going down sir!)
Tredje praktikveckan
Sen har det mycket med praktiken att göra också. Första veckan var som en chock för kroppen! Det var en väldig omställning att plötsligt börja jobba varje dag istället för att sitta i skolan.
Det börjar bli roligare och roligare på praktiken. Jag och Tobias har roligt ihop och de som jobbar där är rätt underhållande. De flesta i alla fall. Vi har dock fått vara med om en del intriger redan. Eftersom de flesta där jobbar halvtid får vi inte jobba med samma personer varje dag. Lite jobbigt faktiskt. Sara, som jag har absolut roligast med, hade gärna fått vara där på heltid! Hon har lärt mig hur man träffar sin drömprins: man är mörkrädd. Haha, lång historia, men det var så hon gjorde i alla fall.
Idag fanns det knappt något att göra alls på praktiken, men dagen gick otroligt snabbt ändå! Slutet var väl mindre trevligt tyvärr. Jag följde med Tobias ut på ett ärende. Han skulle köpa lampor, blommor och godis på stan. Det är i och för sig väldigt skönt att få komma ut en stund, men idag ösregnade det! Var länge sen jag var med om sådant skyfall! Och som de flesta vet så går inte mina höstskor och vatten särskilt bra ihop. När vi kom tillbaka var jag nedfrusen och blöt från topp till tå! Fast lite kul var de ändå.
Dagens lärdom: Lita aldrig på en killes sinne för hur mycket det regnar!
(Jag - när det regnar som mest: Åh, fanns det inga låneparaplyn?
T: Jo, men jag tyckte inte det såg ut som det regnade så mycket.
Jag: Men åååh!)
Obegriplig engelska och klockren låttext
Jag hade inget särskilt för mig idag så jag åkte till Huddinge eftersom det var Jokkmokkdagarna där. Kanske kul? Lyckades komma lagom till att Sonja Aldén skulle uppträda. Hennes nya singel "Du får inte" är så underbart fin. Den känns så klockren just nu, som om hon har skrivit ned mina tankar i en låt på ett ungefär.
Haha, var med om en lustig händelse på tåget idag. Två icke svensktalande män satte sig bredvid mig när jag var på väg till Huddinge. De snackade med varandra på något afrikanskt språk lät det som. Plötsligt märkte jag att den ena försökte få kontakt med mig. Han sa något men jag kunde för allt i världen inte höra vad, men jag tror att det var engelska i alla fall, haha. Jag sa att jag inte förstod och han repeterade ett antal gånger och gestikulerade. Men jag förstod verkligen ingenting! Till slut sa han till sin kompis att säga något till mig. Kompisen frågade om jag pratade engelska och sa sedan något obegripligt. Tredje gången uppfattade jag vad han sa: My friend thinks you're quite beautiful. Då blev det ju bara pinsamt eftersom jag inte hade förstått dem och sedan var det något sådant. Han frågade efter min ålder och sedan hann vi inte mer tack och lov för då skulle jag gå av (okej, jag gick väl upp från sätet en aning tidigare än vad som var nödvändigt, men usch, blev sådan pinsam situation).
Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro
Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.
Loooov!
Så typiskt, bara för att jag verkligen hade lust att vara på praktikplatsen idag så blev jag sjuk. Idag skulle ett företag hyra våra lokaler för att ha en utförsäljning av märkeskläder så som Prada m.m. och det ville jag ju såååå gärna vara med om! Få se alla lyxiga människor som verkligen är där för att köpa och själv gå och titta lite nonchalant bland kläderna och låtsas som att jag har råd med alltihopa. Haha, eller inte. Men det hade varit kul att se hur det går till!
Istället låg jag hemma och mådde dåligt. Jag tänkte att jag kunde åka till praktiken vid elva om jag mådde bättre. Halv tolv vaknade jag med ett ryck. Råkade visst somna till ett bra tag! Så det sket sig, men jag mådde ändå inte bättre så det gjorde inget. Resten av dagen bestod av mer vila, en kort promenad och dessutom lyckades jag få klar min essä! *stolt*
Nu är det äntligen lov i en hel vecka! Underbart!
Underbar låt ju!
Left alone with just a memory
Life seems dead and so unreal
All that's left is loneliness
There's nothing left to feel
Aaaw, vad jobbigt allt ska vara
...men man kan ju alltid hålla tummarna o blunda me ögonen o drömma sig bort ^^
Ja, det kan man. Och det gör jag.
Hur kommer de på allt?
Praktik dag 3
Jag har väl varit lite väl negativ till min praktikplats hittills kan jag erkänna. Men det börjar arta sig nu! Idag hade jag ärligt talat kul. Fast på morgonen var jag redo att göra allt som stod i min makt för att byta praktikplats. Det berodde mest på frustation. Inget gick min väg. Jag hade ner saker på golvet (nej, inget gick sönder), välte glas och flaskor på bord och smällde kylskåpsdörren så hårt i väggen att det antagligen är något litet märke där nu (hann inte kolla så noga). Jag var rent ut sagt enormt klumpig, mina händer levde ett eget liv. Vändpunkten (peripetin!) kom när en man stod och lagade kaffemaskinen och sedan råkade ha ner en burk med kaffetoppingpulver så hela köket blev vitt! Jag tyckte sååå synd om honom, speciellt som jag själv hade haft en usel start på dagen. Vet inte riktigt varför det var en vändpunkt, men efter det hade jag i alla fall en trevlig arbetsdag.
Msn hade konferens i vår svit idag. Jag var värdinna på eftermiddagen och skulle stå i lokalen och ta emot konferensgästerna när de kom tillbaka efter lunchen. Helt underbart att få arbeta självständigt, jag klarar inte riktigt av att bara svansa runt efter någon annan. Kanske därför jag inte haft så roligt hittills. Nu fick jag i alla fall stå där ensam och hänga upp deras kappor och svara på frågor m.m. Jag blev kvar i sviten i ca två timmar! Funderade på att fråga dem varför ungefär hälften av mina kontakter bara kan se när jag är online på msn nu för tiden. Eller inte... Tänkte att jag kunde lyssna på hur en konferens går till när jag ändå bara satt (ja, jag fuskade och satte mig till slut ner i en fåtölj) där. Men jag blev inte mycket klokare av att lyssna. Dels satt jag i ett annat rum än dem så var lite svårt att höra och dels så var den som pratade mest skåning. Hörde att han babblade en massa om någon "stolkö", eller så var det "skolkö". Haha. Tror ändå inte det hade med själva konferenssnacket att göra.
Imorgon ska kanske jag och Tobbe ta hand om en konferensgrupp ensamma! Kan bli kul!
Praktik!
Härlig söndag
The end of part 1
Hade en oerhört trevlig kväll här hemma med Sara och Sanna på besök. Det var länge sen vi tre var samlade! Jag tycker verkligen det är dags för en sådan där tjejkväll-hemma-hos-Hällboms snart igen!
Nej, nu är det dags att hoppa i säng snart. Elin har visst kommit in i en period då hon vaknar tidigt på mornarna (tack och lov, det är jobbigt med folk som sover fram till 12 när man själv har varit vaken i flera timmar) och eftersom vi har bestämt att vi ska försöka hitta på något skoj imorgon så är det lika bra att jag också kommer upp tidigt.
Vider!
Nu har det dessutom slutat ösregna så jag kanske vågar mig ut snart. Inte för att jag är rädd för regn, nej, det kan bara vara mysigt. Men nu råkar det vara så att jag bara har ett par skor hos mamma och det är mina höststövlar som läcker in vatten från alla håll bara det är lite blött på gatan!
Usch, jag känner mig lite vidrad. När jag satt och åt frukost i morse stod radion på och en tjej blev intervjuad. Jag lyssnade väl inte direkt, men så plötsligt hörde jag något som fångade min uppmärksamhet. Hon som blev intervjuad kallade sig själv vampyr och hon pratade (i P4!!) om att vampyrerna ska ha någon slags samling ikväll i stan för att visa folk att de inte menar något illa och blablabla. Så man kunde få komma fram till dem och prata och om man ville: smaka på blod!! Usch, vad vidrad jag blev där jag satt och försökte njuta av min yoghurt (som i och för sig inte var särskilt god ändå). Så vem vill hänga med mig till stan ikväll och smaka blod då? ;)
Idag ska jag ha en spela-svårfångad-dag. Jag känner att jag varit lite för kontaktbar på sista tiden och jag vill ju inte att en viss person ska tappa intresset, haha. Så nää, idag ska jag verkligen inte höra av mig (undantagsfall: om han hör av sig och det verkligen inte går att låta bli att svara just idag). Jag får nöja mig med inre monologer med psykologiskt djup idag. Haha, kunde verkligen inte låta bli. Naturalismen och allt vad den innebär kommer nog aldrig försvinna ut ur mitt huvud.
Vad händer med mig?
Hjälp mig någon, snälla! Det kan inte vara hälsosamt att känna så här. Har suttit i skolan sedan klockan ett och knappt gjort något över huvud taget. En viss person har bosatt sig i mina tankar och vägrar flytta. Och för varje dag övergår lyckan som jag kände från början mer och mer till bedrövelse. Det är helt absurt att en person jag knappt känner och knappt sett i verkligheten kan göra så här med mig; göra varje sekund till en blandning mellan smärta och glädje!
Hjälp!
Rubrik!
Sovmorgon idag då... underbart! Jag gick i och för sig upp kvart i åtta, men bara man vaknar av sig själv och är pigg så får det kallas sovmorgon enligt mig. Nu är det bara fyra dagar kvar i skolan. Otroligt. Det har gått så fruktansvärt fort. Jag känner att jag till och med kommer sakna skolan, 3:an har ju varit kul! Får hoppas att praktiken inte gör mig besviken. Visst, fan...förlåt, men kom på att jag fortfarande inte har ringt till min praktikplats fått att höra vilken tid jag ska börja på måndag! Det får bli prio 1 idag! Egentligen är det bara tre dagar kvar i skolan. Vi har en och samma lärare hela torsdagen (som i och för sig inte är särskilt lång) och hon ska iväg så vi får jobba självständigt. Yihaa! Tänkte passa på att träffa Max då mellan "pluggerierna", det var ett bra tag sedan nu!
Underbar text, mitt i prick Elin!