MaW

Usch vad slut jag är. När jag och Matilda äntligen släpptes fria från veckans enda lektion så var vi mer lika zoombies än vanliga människor. Skönt att Lillemor åtminstone lät mig ligga på golvet och jobba första timmen. Det var något nytt, haha. Ibland är det skönt att bara vara två personer i klassen, det ger lite mer frihet. Lillemor får till sådana störtsköna kommentarer mitt i allt ibland. Jag höll på att börja gapskratta när vi läste i spanskaboken och hon plötsligt säger: Nu går vi bakåt som kräftan (vi skulle hoppa tillbaka ett stycke i boken). 

Jag gillar tisdagar. Praktik halva dagen och skola halva. Dessutom får jag ju träffa Matilda också! Fast dagen är även den mest ansträngande. Man blir både fysiskt och psykiskt utmattad. Vi lyckades träffa på en massa folk i skolan idag. Mandus (som jag knappt kände igen eftersom jag aldrig sett honom i glasögon förut!), Maria, Natta och en hel drös med henne och sedan fick Hanna nys om att vi var i skolan och kom upp med Sandra för att få träffa oss för första gången sedan skolavslutningen i 2:an! Jisses, blev nästan ihjälkramad av Hanna! Så när jag fyller 18 så ska vi visst ut på krogen allihopa, weee.

Det fanns inte mycket att göra på praktiken idag heller. Fick förresten reda på att Sandra ska praktisera där efter jul! Jag vandrade mest runt idag, på alla våningar (3-7) och fixade vad som behövdes i köken m.m. Har hunnit snacka med en hel del gäster dessutom, alltid lika kul! 
    Jag hittade en talarstol i ett rum färdigmöblerat för ett konferensmöte. Kunde inte låta bli och ställa mig där bakom. Så jag låtsades att jag just vunnit Diamantbollen och stod där och höll mitt tal. Jag tackade vänner och familj (klassiskt) och första fotbollslaget. Sara och Stefan fick ett särskilt tack eftersom det var de som på sätt och vis satte igång min fotbollskarriär. Så fortsatte jag om ditten och datten. Som avslutning tackade jag alla svenska fans för att de gjort damfotbollen lika stor som herrfotbollen och för deras stöd när vi inför fulla läktare hade tagit VM-guld (jag hade gjort avgörande målet såklart). 
    Haha, det var skitkul! När jag gick där ifrån kände jag sådan enorm lycka och kick. Jag trodde nästan själv på mina ord.

Dagens lärdom: Kvinnan ovanpå hissen som pratar på varje våning låter inte klok på engelska!  (Fjärde våningen, fåfh flåå). Fast jag älskar fortfarande när hon säger: Hissen går ned, going down (Jag: ahhh, we're going down sir!)