Swoosch..så var ännu en praktikvecka avklarad!
Veckan har gått hemskt fort, men den har varit den bästa på länge. Idag på praktiken har jag fått servera posten som hade en stor och fin lunch i våra lokaler. Älskar att servera! Igår fick jag hjälp av en snäll man, som gick och pratade i mobil, att komma ut genom dörren i entrén. Jag gick och drog en tung vagn och han var snäll nog att hålla upp dörren åt mig! Tog ett tag innan hjärnan kopplade vem det var som just hade hjälpt mig: Felix Herngren! Blev lite chockad.
Träffade Sanna på väg hem idag! En glad överaskning att se henne på centralen. Det tog dock ett tag innan jag lyckades fånga hennes uppmärksamhet. Vi satt vid två udda personer på tåget. Mannen bredvid mig satt och spelade datorspel hela vägen (skulle gissa att det var WoW eller något liknande) och tjejen bredvid Sanna satt och kollade på modellbilder av sig själv. Grymt snygga bilder, men de var inte lika henne alls. Hon såg mer ut som ett vrak än en modell. Förlåt, men hon borde nog börja äta lite mer och vila upp sig lite.
Sanna döljer något för mig! Och Max verkar på något sätt vara inblandad dessutom! Blev så himla nyfiken men fick inget ur henne alls. Suck. Det enda hon sa var att jag kommer få reda på det så småningom. Ahhh, varför gör hon så här mot mig?!
"Din sjukt heta lilla nörd" blev jag kallad i veckan. Tyckte det var en väldigt komisk komplimang, om man nu kan kalla det för det.
Snöskoj och porttrubbel
Hade världens underbaraste eftermiddag igår. Eller hela dagen var egentligen lyckad. Efter spanskan mötte Elin upp mig i skolan och vi åkte hem till mamma tillsammans, jag hade nämligen lyckats övetala henne att sova över där! Vår plan var att ta vara på snön så efter middagen stack vi ut. Yihaa, vi blev fem år på nytt! Vi byggde Klas-Niklas (en snögubbe), lekte harar (jädrar vilka smärtor i låren jag har idag!!), blev förföljda av två småungar som ville ha snöbollskrig mot oss. Och ja... bara låg ner och kollade upp mot stjärnorna. Mäktigt.
Vi var borta ett tag så när vi skulle hem igen hade porten låsts för kvällen. Vi fick då försöka få kontakt med mamma (ingen hade med sig mobil). Jag hoppade upp på Elins axlar och hon vinglade fram mot husväggen. Jag knackade på fönstret och voilá så var en portöppnare fixad! Två grannar skulle dock in samtidigt som oss så vi hade inte behövt göra vårat lilla cirkustrick. Men det roade i alla fall grannarna som skrattade åt oss, kallade oss gulliga och sa att det var tur att vi inte bodde på tredje våningen.
Det var så hemtrevligt med Elin i lägenheten en vanlig vardag. Det måste vi göra om!
Nu lägger jag denna dag bakom mig
Har ett stort, ömmande blåmärke på benet efter att ha tappat ett marmorbord på benet idag. Det gjorde grymt ont, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för att...ja, det var ju gjort av marmor som sagt var. Och psykiskt på grund av den blick jag fick samtidigt.
Fotbollsgalan kan nog rädda mitt humör lite i alla fall. Jag fattar inte hur Petter jämt lyckas var med när de visar klipp från den gångna säsongen. Inte mig emot i och för sig, men vet inte hur många år i rad de har visat honom på tv nu.
L-O-V-E
Jag jobbade på praktiken i fredagskväll. Det var så sjukt kul, går inte att beskriva på något annat sätt! Har aldrig haft så kul när jag jobbat förut. Så fick jag någon hyper-social-knäpp också vilket inte försämrade kvällen alls.
Igår var det födelsedagskalas hos Elin som gällde, med hela härliga släkten Pettersson!
Det var en kort sammanfattning av min helg!
Över ett halvårs väntan kvar...
VM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark är inte förrän 6 juni nästa år!
Jag som verkligen såg fram emot att snart få gå på min första landslagsmatch.
Tack till alla er som trott på mig genom åren, jag hade aldrig klarat det utan er
Usch vad slut jag är. När jag och Matilda äntligen släpptes fria från veckans enda lektion så var vi mer lika zoombies än vanliga människor. Skönt att Lillemor åtminstone lät mig ligga på golvet och jobba första timmen. Det var något nytt, haha. Ibland är det skönt att bara vara två personer i klassen, det ger lite mer frihet. Lillemor får till sådana störtsköna kommentarer mitt i allt ibland. Jag höll på att börja gapskratta när vi läste i spanskaboken och hon plötsligt säger: Nu går vi bakåt som kräftan (vi skulle hoppa tillbaka ett stycke i boken).
Jag gillar tisdagar. Praktik halva dagen och skola halva. Dessutom får jag ju träffa Matilda också! Fast dagen är även den mest ansträngande. Man blir både fysiskt och psykiskt utmattad. Vi lyckades träffa på en massa folk i skolan idag. Mandus (som jag knappt kände igen eftersom jag aldrig sett honom i glasögon förut!), Maria, Natta och en hel drös med henne och sedan fick Hanna nys om att vi var i skolan och kom upp med Sandra för att få träffa oss för första gången sedan skolavslutningen i 2:an! Jisses, blev nästan ihjälkramad av Hanna! Så när jag fyller 18 så ska vi visst ut på krogen allihopa, weee.
Det fanns inte mycket att göra på praktiken idag heller. Fick förresten reda på att Sandra ska praktisera där efter jul! Jag vandrade mest runt idag, på alla våningar (3-7) och fixade vad som behövdes i köken m.m. Har hunnit snacka med en hel del gäster dessutom, alltid lika kul!
Jag hittade en talarstol i ett rum färdigmöblerat för ett konferensmöte. Kunde inte låta bli och ställa mig där bakom. Så jag låtsades att jag just vunnit Diamantbollen och stod där och höll mitt tal. Jag tackade vänner och familj (klassiskt) och första fotbollslaget. Sara och Stefan fick ett särskilt tack eftersom det var de som på sätt och vis satte igång min fotbollskarriär. Så fortsatte jag om ditten och datten. Som avslutning tackade jag alla svenska fans för att de gjort damfotbollen lika stor som herrfotbollen och för deras stöd när vi inför fulla läktare hade tagit VM-guld (jag hade gjort avgörande målet såklart).
Haha, det var skitkul! När jag gick där ifrån kände jag sådan enorm lycka och kick. Jag trodde nästan själv på mina ord.
Dagens lärdom: Kvinnan ovanpå hissen som pratar på varje våning låter inte klok på engelska! (Fjärde våningen, fåfh flåå). Fast jag älskar fortfarande när hon säger: Hissen går ned, going down (Jag: ahhh, we're going down sir!)
Tredje praktikveckan
Sen har det mycket med praktiken att göra också. Första veckan var som en chock för kroppen! Det var en väldig omställning att plötsligt börja jobba varje dag istället för att sitta i skolan.
Det börjar bli roligare och roligare på praktiken. Jag och Tobias har roligt ihop och de som jobbar där är rätt underhållande. De flesta i alla fall. Vi har dock fått vara med om en del intriger redan. Eftersom de flesta där jobbar halvtid får vi inte jobba med samma personer varje dag. Lite jobbigt faktiskt. Sara, som jag har absolut roligast med, hade gärna fått vara där på heltid! Hon har lärt mig hur man träffar sin drömprins: man är mörkrädd. Haha, lång historia, men det var så hon gjorde i alla fall.
Idag fanns det knappt något att göra alls på praktiken, men dagen gick otroligt snabbt ändå! Slutet var väl mindre trevligt tyvärr. Jag följde med Tobias ut på ett ärende. Han skulle köpa lampor, blommor och godis på stan. Det är i och för sig väldigt skönt att få komma ut en stund, men idag ösregnade det! Var länge sen jag var med om sådant skyfall! Och som de flesta vet så går inte mina höstskor och vatten särskilt bra ihop. När vi kom tillbaka var jag nedfrusen och blöt från topp till tå! Fast lite kul var de ändå.
Dagens lärdom: Lita aldrig på en killes sinne för hur mycket det regnar!
(Jag - när det regnar som mest: Åh, fanns det inga låneparaplyn?
T: Jo, men jag tyckte inte det såg ut som det regnade så mycket.
Jag: Men åååh!)