MaW

Idag lämnade jag mitt liv som 16-åring. Nu har jag övergått till ett år som 17-åring. Jag har haft en bra födelsedag. Många har hört av sig och gratulerat. Min spanskalärare fick till och med hela spanskagruppen att sjunga för mig på spanska. Lite pinsamt faktiskt, men kul.
   Dagen då man fyller år är den dagen som är ens egen. För en gångs skull är dagen tillägnad en själv, känns det som. Om det då finns människor som står en nära som glömmer bort en, på just den dagen - den enda dagen på året som verkligen är ens egen - kan det såra väldigt mycket.
   Jag hade förväntningar. Eller jag såg det snarare som en självklarhet. Dagen då man inte blir gratulerad är dagen då man känner sig som mest bortglömd.
   Ni har fortfarande en timme på er...
   Men sen är det för sent.


Ska inte vara deppig nu. Mina bästa kompisar och familjen har ändå gjort dagen till en bra dag. Jag bryr mig inte om en present längre. Det spelar ingen roll vad det är i paketet. Det som spelar roll är vem som ger det och hur den ger det. Det kan vara allt från ett simpelt litet kort till en ny mp3. 
   De som har uppvaktat mig idag har i alla fall gjort det på rätt sätt. Att bry sig är den bästa presenten! Absolut! 

Tack allihopa =)

Hittills har nio personer skickat gulliga sms =) Varav Nisse var den första :o Några andra har hört av sig på annat sätt...
   Men saknar som sagt var fortfarande att bli ihågkommen av några få...