En dag i Torquay

Musik nådde våra öron. Ett svagt gitarrspelande kombinerat med en ljuv sång. 
Vi gick ut från rummet, ut i den lilla hallen där vi möttes av Gwyn.
- It's just Bryan. He thinks he's John Lennon.
Smått skrattande lämnade hon oss och gick in i rummet intill.
Vi tassade tyst och försiktigt ner för den mattbeklädda trätrappan.
Vi bestämde oss för att överraska honom.
Dörren till vardagsrummet var nästan helt stängd, men genom glipan som fanns kvar såg vi honom sitta där med sin gitarr och sjunga, lugnt och fridfullt.
Vi väntade tålmodigt utanför dörren och lyssnade till den härliga, sorgsna melodin.
När musiken tystnade höjde vi våra händer och började applådera.
En förvånad och smått tagen Bryan vände sig om och såg oss stå där. 
Vi steg in i rummet samtidigt som vi berömde honom för hans musikkunskaper och frågade vad låten hette. 
-It's called "Streets of London" 






Kommer du ihåg, Elin?

Kommentarer
Postat av: Elin

Åhh, jag minns det så väl. Brukar tänka tillbaka på det ögonblicket. Det var så fint. =)

Postat av: Kim

Näää NU LÄNGTAR JAG TILLBAKA! ;( Var det därför du hade Streets of London på mp3:n... Jag fick ju den låten av dej sen och jag älskar den verkligen. Åååh...

2007-03-11 @ 09:44:31
Postat av: Kim

Nämen asså jag lär bara tillaga att de där va skitbra skrivet! (a)De e ju nästan så jag ryser!

2007-03-11 @ 09:45:47
Postat av: Marie

Kim: Haha, tack så mkt =) Det var därför jag hade den låten på mp3:n ja... =)

2007-03-11 @ 19:53:20
URL: http://maw.bogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback