I'm in love with a fairytale - och det straffar sig
Ibland vill jag bara lägga mig ner och dö. Som nu till exempel. Eller ännu bättre; spola tillbaka tiden några år så jag är en sprallig 8-åring igen som kan leka obehindrat hela dagarna. Vara ett barn som inte tvingas ta en massa jobbiga beslut och bära en massa tungt ansvar på axlarna.
Men är man med i leken får man leken tåla, som det så fint heter. Jag har nästan helt på egen hand samlat ihop en massa ingredienser och börjat röra om allt till en ordentlig soppa. Helst skulle jag vilja plocka upp alla ingredienser igen, bara göra hela soppan ogjord och börja om på nytt. Men man behöver inte vara kock för att veta att det är stört omöjligt att försöka separera alla ingredienser från varandra och göra dem hela igen. Så vad ska jag göra åt denna halvfärdiga soppa som just nu hånflinar åt min egen naivitet?
Övning ger färdighet sägs det. För att lyckas måste man först våga misslyckas. Min soppa är för tillfället oätlig, i det närmaste giftig. Så vilken är den hemliga ingrediensen som kan rädda den? Det värsta är att jag bara har mig själv att skylla. Ibland går livet helt enkelt inte ens väg.
Men är man med i leken får man leken tåla, som det så fint heter. Jag har nästan helt på egen hand samlat ihop en massa ingredienser och börjat röra om allt till en ordentlig soppa. Helst skulle jag vilja plocka upp alla ingredienser igen, bara göra hela soppan ogjord och börja om på nytt. Men man behöver inte vara kock för att veta att det är stört omöjligt att försöka separera alla ingredienser från varandra och göra dem hela igen. Så vad ska jag göra åt denna halvfärdiga soppa som just nu hånflinar åt min egen naivitet?
Övning ger färdighet sägs det. För att lyckas måste man först våga misslyckas. Min soppa är för tillfället oätlig, i det närmaste giftig. Så vilken är den hemliga ingrediensen som kan rädda den? Det värsta är att jag bara har mig själv att skylla. Ibland går livet helt enkelt inte ens väg.